Packade in oss i bilen efter lunch o åkte till sonens mormor, härligt värre! Haft en bra dag!

Morgon stund har guld i mun

Lille F målar på sin duk ?

Nu har min ögonsten somnat, meningen med livet måste vara just detta med att få barn, få älska villkorslöst och över allt annat på denna jord.
Att man kan älska någon så mycket är inte klokt, varje sekund med sonen njuder jag av, varje dag som går tar jag vara på vilket gör att månaderna flyger iväg i full fart,den flyger så fort att jag missar vissa stunder, glömmer av att njuta och bara vara i nuet. Jag undrar hur någon så liten kan ge så mycket kärlek, kan det vara så, att när vi är små och ger kärlek och uppskattning utan att tänka på det uppskattas den som mest?
Det är det här som är handling, han kan inte med ord beskriva vad han känner för oss, mig och sin pappa och
därför blir han tvungen att visa det, jag har aldrig förut kännt mig såhär älskad och uppskattad som jag gör just nu i livet. .

 

Idag är det söndag, det innebär att jag äntligen får hem sonen igen, sängen som stått tom i sju nätter ska åter igen användas, tystnaden ska brytas och lugnet kastas omkring.
Som jag har längtat dessa sju nätter och dagar, det finaste i livet är sina barn och ändå höll vi inte ihop som en familj? Vi valde det här, vi valde varannan vecka schema och nu sitter vi här, i varsina lägeheter och saknar ihjäl oss efter lillen varannan vecka, det finns någonting som heter kämparglöd, det hade inte vi när det kom till förhållandet, vi lät det dö snabbare än en avlivnings spruta har död på en hund och detta är konsekvensen.

   

En Cherokee-äldre lärde sina barn om livet. "En kamp pågår inom mig", sa han till dem.
"Det är en fruktansvärd kamp och det är mellan två vargar.
En är ond -. Han är ilska, avund, sorg, ånger, girighet, arrogans, självömkan, skuld, förbittring,
underlägsenhet, lögn, falsk stolthet, överlägsenhet och ego.
"Han fortsatte:" Den andra är bra - han är glädje, fred, kärlek, hopp, lugn, ödmjukhet,
vänlighet, godhet, empati, generositet, sanning, medkänsla och tro.
Samma kamp pågår inuti dig - och inuti varje annan person också. "

Barnbarnen tänkte på det och efter en minut frågade en av dem: "Vilken varg vinner?"

Den äldre svarade helt enkelt, "Den du matar."

 

De som har allt uppskattar det inte, och de som inte har någonting, uppskattar minsta lilla grej.
Det är för lätt att glömma bort att varje dag sätta sig ner och fundera över allt bra som man har i livet, ta sig tid att verkligen uppskatta det, när vardagen kommer och livet med barn, hus, man, fru, hund och allt annat kommer
omkring, glömmer vi av att uppskatta de små sakerna i livet som i det långa loppet är de sakerna som gör
att vi mår bra.
Vi ser människor varje dag som är i behov av det vi har, vi väljer bara att se dem som osynliga för så länge vi inte låter hjärnan börja fundera på vad vi kan göra för att hjälpa våra med människor som inte har det lika bra som oss
så flyter livet på som det alltid har gjort.
Är vi så rädda för förändring att vi inte tar oss tid att låta oss förändras?

Hur vet man när man är redo för vad livet har att erbjuda, män i alla dess former och storlekar finns där ute och "väntar", vågar man träffa någon ny eller ska man försöka lappa ihop det som en gång varit så fint? vågar man stänga dörren helt till det som varit och öppna nya dörrar för att kunna se med bättre syn in i det som komma skall?
Jag säger att jag tar det som det kommer, men vad innebär egentligen det? Är det att gå vidare, eller att vänta på att det förfluta ska komma ifatt? Att det omöjliga ska lösa sig...